Lathund om partitionering

Att partitionera hårddiskar kräver rätt kunskaper.
Du tillämpar alla fakta på denna webbsida under eget ansvar!

Uppdaterad 2011-07-03.

Partitioner, filsystem och kluster

Vid formatering uppdelas diskettens yta i spår, som i sin tur uppdelas i sektorer. När det gäller hårddiskar kallas detta lågnivåformatering och görs på fabriken. Formateringen i DOS eller Windows betyder bara att man tömmer filsystemets tabeller och kontrollerar att disken verkar användbar.

Hårddiskar består ofta av flera plattor som roterar kring en gemensam axel. En cylinder kallar man alla spår som ligger lika långt från axeln (ett spår på varje sida av varje platta).

Olika operativsystem använder olika metoder för att hålla reda på var en viss fil befinner sig på diskytan. Metoderna kallas filsystem. Vanliga filsystem för disketter och hårddiskar är FAT12, FAT16, FAT32, NTFS, EXT och HPFS. På CD och DVD används särskilda filsystem som CDFS och UDF. Filsystemen ställer olika krav på formateringen, men sektorstorleken på disketter och hårddiskar brukar vara 512 byte.

Även om storleken endast är en enda byte brukar filen ockupera en eller flera sektorer. Det blir ett stort slöseri om man sparar många små filer. Det minsta lagringsutrymme som krävs för att lagra en fil kallas kluster eller allokeringsenhet. Hur många sektorer ett kluster består av kan vara olika i olika filsystem, men det kan även bero på lagringsenhetens totala utrymme. Ju mindre utrymme desto mindre kluster och ju mindre kluster desto mindre spill.

Därför kan det hända att man vill partitionera sin hårddisk för att minska spillet. Besparingar på flera GB kan förekomma, särskilt om man använder äldre filsystem som FAT32. Partitionering betyder att hårddiskens yta delas i flera områden, som kallas partitioner. I praktiken fungerar partitionerna som separata hårddiskar. Partitionerna får varsin enhetsbokstav, C, D, E osv.

Den största fördelen med att använda flera partitioner är att man kan formatera den partition där man har installerat operativsystemet utan att radera filerna på övriga partitioner, där man förvarar sina personliga mappar och filer.

Om du installerar ett operativsystem, t ex Windows XP, på den partition som heter C, så kan du även spara filer på dina andra partitioner när du använder Windows XP, under förutsättning att dina andra partitioner har kompatibla filsystem. Vad du ser i Utforskaren ser ut som flera hårddiskar med enhetsbokstäverna C, D, E osv. När du har tröttnat på Windows XP kan du formatera enhet C utan att radera filerna som du har sparat på övriga partitioner.

fdisk och Diskhantering

I alla versioner av MS-DOS från 2.0 till 6.22 finns ett kommando som heter fdisk, med vars hjälp man kan partitionera hårddisken. fdisk finns även i Windows 95, 98 och Me.

I Windows 2000, XP, Vista och 7 finns istället ett verktyg som heter Diskhantering (Disk Management). I Windows NT 3.1 - 4.0 hette det Diskhanteraren (Disk Administrator). Detta verktyg har samma användningsområde som fdisk. Diskhantering finns i konsolen Datorhantering (Computer Management), som kan nås via ikonen Administrationsverktyg (Administrative Tools) i Kontrollpanelen (Control Panel).

I Kontrollpanelen i Windows XP tillhör Administrationsverktyg kategorin Prestanda och underhåll (Performance and Maintenance). Denna kategori heter System och underhåll (System and Maintenance) i Windows Vista och System och säkerhet (System and Security) i Windows 7.

I Windows XP, Vista och 7 finns även ett verktyg som heter diskpart. Det är helt enkelt en DOS-version av diskhanteringsverktyget. Du kan starta diskpart genom att klicka på Kör... (Run...) på Start-menyn och ge kommandot diskpart. Alternativt kan du först starta Kommandotolken genom att klicka på Alla program (All programs) på Start-menyn (eller peka på Program på den klassiska Start-menyn) och sedan på Tillbehör (Accessories) och Kommandotolken eller Kommandoprompt (Command Prompt). Vid kommandoprompten skriver du diskpart och trycker på Enter-tangenten. Ge kommandot help för att få hjälp och exit för att avsluta diskpart.

När man partitionerar hårddiskar bör man känna till begreppen primär partition, utökad partition, logisk partition (kallas även logisk enhet) och aktiv partition.

En primär partition kan rymma ett operativsystem. En utökad partition är en behållare åt ett antal logiska partitioner, som inte kan rymma operativsystem, men däremot lagra andra filer. (Ibland går det att installera en del av operativsystemet på en logisk partition och resten på en primär partition, men sådana arrangemang är opraktiska.)

fdisk kan endast skapa en primär partition per hårddisk, men det går att ansluta flera hårddiskar till en PC och på så sätt kan man skaffa sig flera primära partitioner. När datorn startar letar den efter ett operativsystem på den aktiva partitionen. Endast en partition åt gången kan vara aktiv. fdisk kan endast aktivera den primära partitionen på den första hårddisken om man har två.

VARNING! fdisk bör inte användas om hårddisken är större än 137 GB. Den senaste utgåvan av fdisk är från år 2000 och ingår i Windows Me. Använd inte äldre utgåvor av fdisk. Är hårddisken mindre än 64 GB kan man även använda den utgåva av fdisk som ingår i Windows 98. Äldre utgåvor av fdisk än så bör man inte använda alls.

Glöm inte att en ny partition alltid måste formateras innan den kan tas i bruk!

I vissa fall är det möjligt att installera flera versioner av Windows på en och samma primära partition. Man kan t ex installera Windows XP på samma primära partition som Windows 98 och välja operativsystem på en meny varje gång man startar datorn. Författaren rekommenderar inte dessa arrangemang. De kan fungera, men ställer stora krav på användarens ordningssinne. I denna lathund finns bättre lösningar.

Andra diskhanteringsverktyg

Om man vill partitionera sin hårddisk finns det program som är bättre än fdisk och diskhanteringsverktyget i Windows.

Ett av de första var PartitionMagic. Programmet lanserades i mitten av 90-talet av det amerikanska företaget PowerQuest, som köptes av Symantec 2003. Tyvärr har inte Symantec släppt någon ny version sedan dess.

PartitionMagic kan flytta, dela, sammanfoga och ändra storlek på partitioner utan att radera filerna, vilket fdisk och diskhanteringsverktyget i Windows inte kan. Diskhanteringsverktyget i Windows XP kan visserligen öka storleken på partitioner utan att radera filerna, men det har du inte mycket glädje av om din enda partition redan fyller hela hårddisken. I Windows Vista och 7 har diskhanteringsverktyget blivit mera användbart. Nu kan man både öka och minska storleken på partitioner utan att radera filerna, men det går fortfarande inte att flytta och sammanfoga partitioner utan att radera filerna.

På en och samma hårddisk kan PartitionMagic skapa upp till fyra primära partitioner (tre om man även har en utökad partition) och dölja dem för varandra. Med fyra primära partitioner kan man växla mellan fyra olika operativsystem (eller fyra exemplar av samma operativsystem om man hellre vill det) som man har installerat på varsin primärpartition. Man kan växla mellan de olika primära partitionerna med ett tillbehör som heter PQBoot. Alternativt kan man använda en medföljande boot manager som heter BootMagic. En boot manager är ett program som låter dig välja operativsystem på en meny när du startar datorn.

De sista versionerna, PartitionMagic 7.0 och 8.0, är kompatibla med Windows XP, men inte med Windows Vista och 7. Symantec garanterar inte att PartitionMagic 8.0 fungerar om hårddisken är större än 300 GB.

Idag finns det hårddiskar på flera TB (terabyte) och det ökar för varje år.

På 90-talet var man tvungen att få plats med alla primära partitioner på hårddiskens första 7,88 GB. För vissa PC gick gränsen redan vid 7,38 GB. Om man höll sig till 7 GB var man på den säkra sidan. Var hårddisken större än 7 GB (ovanligt på 90-talet) kunde resten användas till en utökad partition. Om du använder Windows XP och ett moderkort från 2000-talet är dessa gränser borta. Windows Vista och 7 får knappt plats på 7 GB.

I Windows Vista och 7 kan diskhanteringsverktyget endast skapa primära partitioner, så länge man inte skapar fler än tre. Först den fjärde blir en logisk partition.

Om hårddisken rymmer 200 GB kan tre familjemedlemmar få varsin primärpartition på 50 GB med varsitt Windows XP. Den andra och tredje installationen går snabbt om man kopierar den första med hjälp av program som Ghost (se nedan). Resterande 50 GB kan användas till en gemensam utökad partition, där man inte installerar något operativsystem, utan lagrar filer som alla familjemedlemmar vill använda. En sådan lösning ger ett bättre skydd för familjemedlemmarnas privatliv än de vanliga användarkontona i Windows.

Äldre operativsystem som använder filsystemet FAT16 kräver en primär partition som ryms på hårddiskens första 2 GB. Denna begränsning gäller Windows NT 3.1 - 4.0, den första utgåvan av Windows 95, samt MS-DOS 5.0 - 6.22. Undvik att installera dessa operativsystem på en hårddisk med flera primära partitioner. Versioner före MS-DOS 5.0 bör man undvika att installera överhuvudtaget, om man inte har en PC från 80-talet, vilket de flesta inte har idag.

Ska Linux vara med i leken? Det kan fungera bra, men då bör man veta hur Linux installeras i vanliga fall.

Har du två hårddiskar? Jaha, två gånger fyra är åtta. Kan du använda åtta olika operativsystem? Tyvärr är det inte så enkelt. Vill du förenkla tillvaron bör du inte installera något operativsystem på hårddisk nummer två. Den bör du använda till dokument, filmer, bilder, musik och annat du vill spara.

Ett nyare och bättre alternativ än PartitionMagic är Disk Director från Acronis. För några hundralappar får du ett användarvänligt program som kan flytta, dela, sammanfoga och ändra storlek på partitioner utan att radera innehållet.

Disk Director 10.0.0.2160 och senare versioner är kompatibla med både 32- och 64-bitarsversionerna av Windows Vista och 7.

Ett annat bra alternativ är O&O PartitionManager från O&O Software. Programmet är kompatibelt med Windows Vista och 7 och finns i både 32- och 64-bitarsversioner.

Andra alternativ är Hard Disk Manager från Paragon och Partition Commander från Avanquest.

Vill du ha billigare alternativ kan du pröva Partition Master eller Partition Wizard. Vissa utgåvor är gratis.

Stora hårddiskar

De flesta hårddiskar använder ett gränssnitt som heter ATA när de kommunicerar med en PC. Resten brukar använda SCSI (Small Computer Systems Interface), en dyrare teknik. ATA betyder AT Attachment. AT var en PC-modell som IBM lanserade 1984. Den innehöll flera tekniska nyheter som fick stor betydelse för persondatorns fortsatta utveckling, t ex 286-processorn och ISA-bussen. ATA-gränssnittet lanserades 1986 av Western Digital i samarbete med andra amerikanska företag.

I reklamen brukar ATA kallas IDE, vilket betyder Integrated Device Electronics eller Integrated Drive Electronics, beroende på vem man frågar. En förbättrad version som började användas 1994 kallades EIDE (Enhanced IDE).

Under årens lopp har ATA-gränssnittet förbättrats, framförallt när det gäller överföringshastighet. Dagens hårddiskar har inte bara större lagringskapacitet. Dessutom är de mycket snabbare än de som fanns för några år sedan. År 2001 kom en ny version av ATA-gränssnittet som kallas Ultra DMA 100. Då började man använda 48-bitarsadressering av hårddisken istället för 28-bitarsadressering, vilket höjde den teoretiska gränsen för hårddiskarnas storlek från 137 GB till 144 PB (144 tusen TB eller 144 miljoner GB).

År 2002 lanserades det nya och ännu snabbare gränssnittet Serial ATA (SATA), som även medförde att hårddiskarnas data- och strömkablar fick ett mera praktiskt utförande. I efterhand har man börjat kalla äldre ATA-versioner för PATA (Parallell ATA).

Om man vill använda 48-bitarsadressering och hårddiskar som är större än 137 GB bör man i första hand välja Windows XP (med Service Pack 1, 2 eller 3), Vista eller 7. Man kan även välja Windows 2000 (med Service Pack 3 eller 4), men då måste man göra en ändring i Registret i Windows. Denna ändring kan man lätt fixa med det lilla gratisprogrammet EnableBigLBA.

Under vissa förutsättningar kan även Windows 98 och Me klara 48-bitarsadressering och hårddiskar som är större än 137 GB, men om hårdvaran duger är det bättre att uppgradera till Windows XP eller 7. Windows 95 klarar inte större hårddiskar än 29,8 GB. Se 48bitLBA.com för mera information.

På den första sektorn på en hårddisk finns Master Boot Record (förkortas MBR). MBR innehåller den viktiga partitionstabellen, som håller reda på hur disken är partitionerad.

MBR använder 32-bitarsadressering. En sektor är 512 byte, så MBR kan inte adressera mer än 2^32 x 512 byte, alltså 2 TB. Därför kan inte MBR hantera större hårddiskar än så.

Större hårddiskar än 2 TB kräver en ny typ av partitionstabell som kallas GPT (GUID Partition Table). GPT tillåter fler än fyra primära partitioner på samma hårddisk.

Stöd för GPT finns i Windows Vista och senare versioner, dock inte i 32-bitarsversioner. Windows Vista och senare versioner kräver dessutom ett moderkort med EFI (den nyare typen av BIOS) om den aktiva partitionen ska placeras på en hårddisk med GPT.

Begränsat stöd för GPT finns även i 64-bitarsversionen av Windows XP.

Startproblem

Ibland kan det vara intressant att använda flera olika operativsystem på samma eller varsin primärpartition. Problemet är att olika operativsystem har olika sätt att starta. Det kan leda till konflikter som i sin tur leder till startproblem.

Acronis Disk Director och O&O PartitionManager kan skapa en boot-CD. Den kan användas för att starta datorn. När du arbetar med något av dessa program bör du alltid ha en sådan boot-CD till hands, för säkerhets skull.

Om du vill installera flera olika operativsystem på varsin primärpartition på samma hårddisk är Windows XP kanske ett av dem. Detta operativsystem har en egen boot manager (liksom Windows NT 4.0 och 2000) och den kan vålla problem. Sådana problem kan man lösa genom att redigera den lilla textfilen boot.ini. Denna fil finns i rotmappen på den partition som Windows XP installerades på.

boot.ini brukar se ut så här:

[boot loader]
timeout=30
default=multi(0)disk(0)rdisk(0)partition(1)\WINDOWS
[operating systems]
multi(0)disk(0)rdisk(0)partition(1)\WINDOWS="Microsoft Windows XP Professional" /fastdetect

Partitionssiffrorna (ettorna i exemplet ovan) kan bli fel när man installerar flera operativsystem på varsin primärpartition. Då får man redigera boot.ini och rätta till felet.

ERD Commander är en bra verktygslåda när Windows XP, Vista eller 7 inte vill starta. Ursprungligen skapades ERD Commander av de välkända Windows-experterna Bryce Cogswell and Mark Russinovich och deras företag Winternals. När man använder ERD Commander startar man datorn med en boot-CD. Om Windows XP installerades på en partition med filsystemet FAT32 kan du redigera boot.ini med hjälp av en vanlig Startdiskett från Windows 98 eller Me. Det kan du inte göra om filsystemet är NTFS. Då behöver du en verktygslåda som ERD Commander, som låter dig utforska, kopiera och göra ändringar i mappar och filer, även om filsystemet är NTFS och Windows inte vill starta. Om du har glömt lösenordet som krävs för att logga in i Windows kan du ändra lösenordet med hjälp av ERD Commander.

Winternals köptes av Microsoft 2006. ERD Commander ingår numera i Microsoft Diagnostics and Recovery Toolset (DaRT), som Microsoft distribuerar gratis till kunder med MSDN-prenumeration eller volymlicensavtal. Ett bra alternativ till ERD Commander är O&O BlueCon från O&O Software. O&O BlueCon kan vemsomhelst köpa, men gratis är det inte.

Vill man installera Windows 98 och Windows XP på varsin primärpartition bör Windows 98 installeras först. Annars kan meddelandet "Operativsystem saknas" dyka upp när man försöker starta Windows XP. En lösning kan vara att starta datorn med en Windows XP-CD och använda kommandot fixmbr i återställningskonsolen.

Vill man installera Windows XP och Windows 7 på varsin primärpartition bör Windows XP installeras först.

Windows Vista och 7 har en ny typ av boot manager. Den som vill ändra inställningarna kan använda det populära verktyget EasyBCD.

Virtuella PC

Numera finns det bättre lösningar om man vill använda flera olika operativsystem på samma dator. Man behöver inte installera de olika operativsystemen på samma eller varsin primärpartition. Det finns program som kan simulera en komplett PC i ett vanligt fönster i Windows. Mest kända är programmen från VMware och Microsofts gratisprogram Virtual PC. Man bör ha minst 1 GB arbetsminne och gigahertzprocessor om man ska använda dessa program. En stor bildskärm är också en fördel. Att använda Virtual PC är inte svårt.

Ju mer arbetsminne man har, desto fler virtuella PC kan man köra samtidigt och desto mer arbetsminne kan man tilldela var och en. Därför är det en fördel att använda en 64-bitarsversion av Windows XP, Vista eller 7 som operativsystem på värddatorn.

64-bitarsversionerna av Windows 7 kan hantera 192 GB arbetsminne. (Sänkt till 16 GB för Home Premium, 8 GB för Home Basic och 2 GB för Starter för att locka kunderna att uppgradera till Professional, Enterprise eller Ultimate.)

64-bitarsversionerna av Windows Vista kan hantera 128 GB arbetsminne. (Sänkt till 16 GB för Home Premium, 8 GB för Home Basic och 1 GB för Starter för att locka kunderna att uppgradera till Business, Enterprise eller Ultimate.)

64-bitarsversionen av Windows XP kan också hantera 128 GB arbetsminne.

Du kan lätt ordna så att din virtuella PC kan öppna och spara filer i utvalda mappar i värddatorn. På så sätt kan du arbeta med samma dokument i både din vanliga PC och din virtuella PC.

Virtual PC är ett utmärkt val om du vill skapa en virtuell maskin med Windows 98, Windows 2000 eller Windows XP. Om du vill skapa en virtuell maskin med Windows 7 är det bättre att använda VMware eller gratisprogrammet VirtualBox. De låter dig även använda Linux och 64-bitarsversioner av Windows som operativsystem i den virtuella maskinen, vilket Virtual PC inte gör.

Ladda ner Microsoft Virtual PC 2007 med Service Pack 1 (32-bitarsversion)

Ladda ner Microsoft Virtual PC 2007 med Service Pack 1 (64-bitarsversion)

Författaren kör Windows NT 4.0, Windows 98, Windows 2000 och Windows XP i Windows 7.

Med hjälp av gratisprogrammet VirtualBox kan man även köra Linux i Windows,
i det här fallet Ubuntu i Windows Vista.

Filsystemet FAT16

Alla operativsystem från Microsoft stöder filsystemet FAT16, utom antikviteterna MS-DOS 1.x och 2.x, som använde FAT12.

När man använder FAT16 får partitionen inte vara större än 2048 MB (2 GB).

För Windows NT 4.0 gäller en särskild gräns (se nedan).

Partitionsstorlekar och klusterstorlekar för FAT16:

På disketter och hårddiskar som är mindre än 16 MB (det fanns så små hårddiskar på 80-talet) används filsystemet FAT12. Klusterstorleken på sådana hårddiskar blir 4 kB (8 sektorer).

På 3½-tumsdisketter blir klusterstorleken 512 byte (1 sektor) om lagringsutrymmet är 1,44 MB och 1 kB (2 sektorer) om lagringsutrymmet är 720 kB (den äldre typen av 3½-tumsdisketter från 80-talet).

Windows NT 4.0 kan skapa FAT16-partitioner på 4 096 MB (4 GB). Mellan 2 och 4 GB blir klusterstorleken 64 kB.

Om sektorstorleken är större än 512 byte, vilket är sällsynt, kan Windows NT 4.0 skapa FAT16-partitioner på 16 384 MB (16 GB). Mellan 4 och 8 GB blir klusterstorleken 128 kB och mellan 8 och 16 GB blir den 256 kB. Det blir ett stort slöseri!

Filsystemet FAT32

Det nyare filsystemet FAT32, som började användas 1996, stöds av Windows 95 OSR 2 och senare utgåvor, samt alla utgåvor av Windows 98, Me, 2000, XP, Vista och 7. Alla dessa operativsystem stöder även det äldre filsystemet FAT16.

Äldre versioner av Windows och MS-DOS stöder inte FAT32.

Till skillnad från FAT16 kan FAT32 användas på partitioner upp till 2048 GB (2 TB). Dessutom är klusterstorleken för en viss partitionsstorlek betydligt mindre (se tabellen nedan). Små hårddiskar på några enstaka GB lönar sig mindre att partitionera när man använder FAT32 än när man använder FAT16.

Om man vill att FAT32 ska använda samma klusterstorlek som Windows XP, Vista och 7 brukar använda (4 kB) ska partitionerna vara 0,5 - 8 GB.

I FAT12 och FAT16 är antalet filer i rotmappen begränsat. På en vanlig 1,44 MB 3½-tumsdiskett får det högst vara 224 filer i rotmappen. På hårddiskar som använder FAT16 är gränsen 512. Om långa filnamn används sjunker gränsen. En fördel med FAT32 är att dessa gränser är borta.

Om man väljer FAT32 som filsystem kan verktygen i Windows 2000, XP, Vista och 7 inte skapa partitioner som är större än 32 GB. (Däremot kan Windows 2000, XP, Vista och 7 öppna och spara filer på större partitioner med FAT32 som filsystem.)

Windows Vista och 7 kan inte installeras på partitioner med FAT32 som filsystem, bara på partitioner med NTFS.

Partitionsstorlekar och klusterstorlekar för FAT32:

Enligt Microsoft kan FAT32 inte användas på partitioner som är mindre än 512 MB, men det går faktiskt att minska storleken till 256 MB och då är klusterstorleken fortfarande 4 kB. Sådana små FAT32-partitioner kan inte fdisk skapa, men det kan PartitionMagic.

Windows Vista (med Service Pack 1 eller mer) och Windows 7 har stöd för en speciell version av FAT kallad exFAT (även kallad FAT64). Även Windows XP (med Service Pack 2 eller mer) kan stödja exFAT efter en uppdatering. exFAT är i första hand ett alternativ för externa USB-enheter och avskaffar vissa begränsningar i FAT32, t ex den maximala filstorleken på 4 GB och den maximala partitionsstorleken på 2 TB, men har istället andra begränsningar.

Om man använder filsystemen FAT12, FAT16 eller FAT32 sparas information om filernas placering på diskytan i en filallokeringstabell, som finns på några av diskens första sektorer. Det händer att fel uppstår i filallokeringstabellen. Sådana fel kan repareras med programmet ScanDisk, som ingår i Windows 95, 98 och Me. Motsvarande tabell i filsystemet NTFS kallas Master File Table (MFT). Den kan man reparera genom att starta Kommandotolken i Windows NT 3.1 - 4.0, 2000, XP, Vista och 7 och använda kommandot chkdsk c: /f om det är enhet C som behöver repareras.

Fragmentering är ett annat problem som är bra att känna till. Om man sparar en stor fil på en hårddisk är det inte säkert att alla filens kluster hamnar bredvid varandra på diskytan. När operativsystemet ska välja en lämplig plats åt filen går operativsystemet alltid till första lediga kluster, oavsett hur stor filen är. Om filen råkar vara för stor för att få plats vid första lediga kluster sparas vad som får plats. Sedan går operativsystemet vidare till nästa lediga kluster. På så sätt blir filer ofta uppdelade i flera bitar, som ligger utspridda lite här och var på diskytan, vilket kallas fragmentering. Filerna fungerar bra ändå, men tar längre tid att öppna. Detta problem kan åtgärdas med programmet Diskdefragmenteraren, som ingår i Windows 98, Me, 2000, XP, Vista och 7. Att defragmentera disketter och USB-minnen är knappast värt besväret.

Ett bra alternativ är O&O Defrag från O&O Software. Programmet finns i både 32- och 64-bitarsversion. Man kan lätt ordna så att O&O Defrag körs automatiskt enligt valfritt schema. Det är svårare att ordna om man bara har Diskdefragmenteraren i Windows 98, Me, 2000 eller XP. I Windows Vista och 7 är det lättare att schemalägga Diskdefragmenteraren.

Hur ofta bör man defragmentera hårddisken? Det beror på hur många filer som skapas, ändras och raderas varje dag. Ju fler filer som skapas, ändras och raderas varje dag, desto fortare blir hårddisken fragmenterad. För det mesta räcker det gott och väl att defragmentera hårddisken en gång i veckan. Det finns folk som låter det gå flera år utan att defragmentera hårddisken. Då kan man drabbas av större prestandaförluster.

SSD (Solid State Drive) är en nyare typ av lagringsenhet som är flera gånger snabbare än vanliga hårddiskar. Man bör inte defragmentera SSD. Det leder bara till onödigt slitage och förkortad livstid. Om man skaffar SSD bör man komma ihåg att stänga av den schemaläggning av Diskdefragmenteraren som är standard i Windows Vista. I Windows 7 brukar den stängas av automatiskt, men kontrollera för säkerhets skull. Har man hårddiskar och SSD i samma dator bör man defragmentera hårddiskarnas partitioner, men inte SSD.

Version 14 av O&O Defrag kan optimera SSD, även om det inte är frågan om defragmentering i vanlig mening.

Filsystemet NTFS

Filsystemet NTFS stöds av operativsystemen Windows NT 3.1 - 4.0, 2000, XP, Vista och 7.

NTFS har flera fördelar jämfört med FAT16 och FAT32. Framförallt är NTFS säkrare och mera feltolerant. Teoretiskt kan NTFS användas på partitioner upp till 16 EB (16 miljoner TB eller 16 miljarder GB). Hårddiskens storlek lär alltså inte bli ett problem för NTFS på ett bra tag.

När man använder NTFS behöver inte klusterstorleken vara beroende av partitionsstorleken. Klusterstorleken i NTFS är heller inte fixerad vid ett visst antal sektorer som i HPFS. Om man vill kan man själv ändra klusterstorleken i NTFS. Ett tips: gör inte det! Följande tabell visar standardvärdena, som alltid används om inte något annat anges vid formateringen:

Man kan konvertera en partition från FAT16 eller FAT32 till NTFS. Om man använder Microsofts konverterare i Windows NT 3.1 - 4.0 eller 2000 blir klusterstorleken alltid 512 byte, vilket ökar fragmenteringen. När man använder Windows NT 3.1 - 4.0 eller 2000 bör man därför formatera en partition till NTFS och inte konvertera till NTFS. Konverteraren i Windows XP, Vista och 7 är bättre i detta avseende. Den anpassar klusterstorleken efter partitionsstorleken. Att konvertera tillbaka från NTFS till FAT16 eller FAT32 är inte möjligt, om man inte använder program som PartitionMagic eller Disk Director Suite.

Defragmentering går snabbare med NTFS än med FAT32.

En annan fördel med NTFS är att en fil kan vara lika stor som partitionen. FAT32 tillåter inte större filer än 4 GB. För den som jobbar med filmer kan detta vara en besvärlig begränsning.

I Windows 2000 och XP krävs NTFS för att få tillgång till finesser som filkomprimering, filkryptering, diskkvoter och Active Directory. (ZIP-komprimeringen i Windows XP kräver dock inte NTFS.)

Om man inte har så höga krav kan man välja FAT16 i Windows NT 4.0 eller FAT32 i Windows 2000 och XP.

Tips: Många USB-minnen levereras med FAT32 som filsystem. Du kan konvertera till NTFS genom att använda kommandot convert x: /fs:ntfs i Kommandotolken (x är den aktuella enhetsbokstaven).

Windows Vista och 7 kan inte installeras på en partition med FAT32 som filsystem, bara på en partition med NTFS. (Däremot kan Windows Vista och 7 öppna och spara filer på partitioner med FAT32 som filsystem.)

När man använder NTFS som filsystem går det inte att komma åt filerna på hårddisken med en Startdiskett från Windows 98 eller Me. Med andra ord går det inte att komma åt filerna på hårddisken om man inte loggar in med ett giltigt användarnamn och lösenord. Det är åtminstone vad Microsoft vill att kunderna ska tro. Tyvärr är det inte sant. Det finns startdisketter och boot-CD som kommer åt filerna på hårddisken, även om filsystemet är NTFS, t ex ERD Commander (se ovan). Vill man stoppa sådana intrång kan man lösenordsskydda inställningarna i datorns BIOS och ändra dessa inställningar så att datorn inte kan startas med startdisketter eller boot-CD. Ett annat sätt är att kryptera hårddiskens innehåll, t ex med tillbehöret BitLocker, som ingår i Windows 7 Enterprise och Windows 7 Ultimate.

Filsystemet HPFS

HPFS (High Performance File System) används av IBM:s eget operativsystem för PC, OS/2. Den första versionen av OS/2 kom 1987. HPFS började användas 1989 i OS/2 1.2. Ursprungligen var OS/2 ett samarbete mellan IBM och Microsoft, men Microsoft lämnade samarbetet när deras egen produkt Windows fick sitt genombrott 1990. Sedan dess har OS/2 levt en tynande tillvaro.

I filsystemet HPFS är klusterstorleken alltid 512 kB. Klusterstorleken i HPFS är alltså oberoende av partitionsstorleken.

Windows NT 3.1 - 3.51 har stöd för HPFS.

Det går också att ordna visst stöd för HPFS i Windows NT 4.0 och 2000.

Filsystemen EXT, EXT2, EXT3 och ReiserFS

Även Linux använder sina egna filsystem.

Linux är en PC-anpassad variant av UNIX, ett äldre operativsystem som har använts i olika typer av datorer ända sedan 1969. Finländaren Linus Torvalds utvecklade de första versionerna av Linux under sin studietid i början av 90-talet. Linux är förhållandevis billigt, säkert och stabilt, men hårdvarustödet och användarvänligheten varierar. Grafiska användargränssnitt för Linux har funnits sedan mitten av 90-talet. Vanligast är Gnome och KDE. Gnome anses vara lättare att lära sig för nybörjare. Antalet användare växer, men marknadsandelen för Linux har hittills stannat vid några få procent, eftersom Windows är svårt att rubba.

De första utgåvorna av Linux använde ett filsystem som heter EXT (Extended File System).

Idag marknadsförs Linux av olika företag under olika namn, t ex Red Hat Linux, SuSE Linux, Ubuntu och Mandriva. Vissa är gratis, t ex Ubuntu, som anses vara mest användarvänlig. Andra kostar en slant, t ex Red Hat Linux. Filsystemet brukar vara EXT2, EXT3 eller ReiserFS. Den maximala partitionsstorleken brukar vara minst 2 TB.

En speciell egenskap hos Linux är att växlingsfilen (swap file eller page file på engelska) kräver en separat partition (swap partition). Operativsystem som Windows och Linux använder en växlingsfil på hårddisken som extra arbetsminne.

Filsystemet HFS

Operativsystemen för Apples Macintosh-datorer använder filsystemet HFS (Hierarchical File System). Den ursprungliga versionen av HFS kunde inte hantera större filer än 2 GB eller större hårddiskar än 2 TB. Dessa begränsningar avskaffades i HFS Plus, som började användas 1998 i MacOS 8.1. De allra första Macintosh-datorerna från mitten av 80-talet saknade hårddisk och använde det enklare filsystemet MFS (Macintosh File System).

En perfekt PC ... alltid!

Världens bästa tips?

1
Skaffa en PC med stor hårddisk, minst 100 GB. Hårddisken får gärna vara snabb också.

Om du vill installera Windows XP på en hårddisk som är större än 137 GB måste du använda en Windows XP-CD med Service Pack 1, 2 eller 3. En sådan "slipstream-CD" kan man skapa själv med program som Nero och IsoBuster, om man har en Windows XP-CD utan service pack. Se Lathund för att skapa en slipstream-CD med Windows XP och Service Pack 3.

Om du vill installera Windows Vista eller 7 kan du strunta i gränsen vid 137 GB.

Den som installerar Windows 98, Me eller 2000 bör undvika hårddiskar som är större än 137 GB.

2
Låt installationsprogrammet partitionera hårddisken när du installerar Windows. Skapa två partitioner, C och D. Enhet C ska vara en primär partition. Enhet D kan vara en primär partition eller en logisk enhet i en utökad partition, det spelar ingen roll. Formatera enhet C med filsystemet NTFS. Om du installerar Windows 2000 eller XP får enhet C gärna vara 50 GB eller större. Minst det dubbla om du installerar Windows Vista eller 7. Du kan installera Windows 2000 eller XP även om enhet C bara är 10 GB, men då är det större risk att det blir ont om plats när du har använt datorn ett tag. När det blir ont om om plats brukar datorns prestanda försämras. Windows trivs bättre om enhet C aldrig är mer än halvfull.

Det kan hända att installationsprogrammet döper den andra partitionen till E istället för D, om din DVD-brännare redan har lagt beslag på bokstaven D. I så fall kan du lätt kasta om bokstäverna med hjälp av diskhanteringsverktyget i Windows när installationen är klar. Då kan du också passa på att formatera enhet D med filsystemet NTFS, om det inte redan är gjort.

Den som installerar Windows 98 eller Me kan starta datorn med en Startdiskett och partitionera hårddisken med kommandot fdisk. Då bör hårddisken vara mindre än 64 GB. fdisk har problem med stora hårddiskar. Använd inte en Startdiskett från Windows 95. Partitionerna måste formateras med kommandona format c: och format d: innan de kan tas i bruk. Filsystemet blir FAT32.

I Windows 2000 och XP är det en stor fördel att använda filsystemet NTFS jämfört med FAT32. Man kan konvertera till NTFS i efterhand genom att använda kommandot convert x: /fs:ntfs i Kommandotolken (x är den aktuella enhetsbokstaven). Tyvärr fungerar konverteringen sämre i Windows 2000 (se ovan). Windows Vista och 7 kan inte installeras på en partition med FAT32 som filsystem, bara på en partition med NTFS. (Däremot kan Windows Vista och 7 öppna och spara filer på partitioner med FAT32 som filsystem.)

Allra bäst är att starta datorn med den boot-CD som Disk Director Suite kan skapa (se ovan). Då kan du skapa alla partitioner som behövs i förväg och formatera dem med NTFS eller FAT32 innan du börjar installera Windows.

3
Installera Windows 98, Me, 2000, XP, Vista eller 7 på enhet C.

Se till att mappalternativen tillåter att dolda mappar visas i Utforskaren.

Om du installerar Windows Vista eller 7 går du direkt till steg 7 nedan.

4
Kopiera innehållet i mappen Mina dokument om den inte är tom. I Windows XP brukar det finnas två undermappar som heter Mina bilder och Min musik.

Klistra in i en ny mapp som du skapar på enhet D och kallar Mina dokument.

5
Om operativsystemet är Windows XP och det aktuella användarkontot heter Standardkonto brukar favoriterna finnas i mappen

C:\Documents and Settings\Standardkonto\Favoriter (Favorites)

I Windows 98 och Windows Me brukar favoriterna finnas i mappen

C:\Windows\Favoriter (Favorites)

Kopiera innehållet i mappen.

Klistra in i en ny mapp som du skapar på enhet D och kallar Favoriter.

6
Installera Microsofts gratisprogram Tweak UI på enhet C. Programmet ingår i Powertoys for Windows XP.

Starta Tweak UI. Välj sedan i tur och ordning My Computer och Special Folders.

Här kan man ändra sökvägen till systemmappar som Mina dokument och Favoriter.

Om du kör Windows 98, Me eller 2000 bör du istället använda den äldre versionen av Tweak UI. Då startar man Tweak UI genom att dubbelklicka på programmets ikon i Kontrollpanelen. Sedan väljer man fliken My Computer.

Ändra sökvägarna för systemmapparna Mina dokument och Favoriter så att de nya sökvägarna blir D:\Mina dokument och D:\Favoriter. Du bör även ändra sökvägarna för mapparna Mina bilder och Min musik till D:\Mina dokument\Mina bilder respektive D:\Mina dokument\Min musik.

Starta om datorn. Starta sedan Tweak UI på nytt och kontrollera för säkerhets skull att sökvägarna verkligen ändrades på rätt sätt.

7
I Windows Vista och 7 är det lättare att flytta mapparna. Tweak UI behövs inte.

Högerklicka på mapparna Bilder (Pictures), Dokument (Documents), Favoriter (Favorites), Filmer (Videos), Hämtade filer (Downloads), Kontakter (Contacts), Musik (Music) och Sparade spel (Saved Games). Välj Egenskaper (Properties) på snabbmenyn. I dialogrutan väljer du fliken Plats (Location). Här kan du enkelt flytta mappen och dess innehåll till en ny mapp, som du skapar på enhet D (t ex D:\Documents).

I Windows 7 bör man inte vara med i hemgruppen när man flyttar mapparna, för då kan man få dubbletter.

Observera att mapparna Bilder, Musik m fl inte längre är undermappar till mappen Dokument som i Windows XP och äldre versioner.

I Windows 7 bestämde sig Microsoft för att återinföra namnen Mina dokument, Min musik, Mina bilder och Mina filmer (My Documents, My Music, My Pictures och My Videos).

8
Installera alla andra program som du vill använda. Det är viktigt att alla dessa program installeras på enhet C och att du först har genomfört ändringarna i punkterna 4 - 7. Kontrollera att du är nöjd med alla inställningar i Windows och andra program. Se till att alla drivrutiner fungerar.

9
Om du använder Office 2000 eller senare version kan du skapa en mapp som heter Mallar på enhet D. När du har skapat denna mapp startar du Word. I Word väljer du Alternativ... (Options...) på menyn Verktyg (Tools). I dialogrutan som då visas väljer du fliken Sökvägar (File Locations). Där kan du ändra sökvägen för dokumentmallar (user templates) till D:\Mallar. Om du använder Word 2007 klickar du i stället på den runda Office-knappen i övre vänsta hörnet och sedan på knappen Word-alternativ (Word Options). I dialogrutan som då visas väljer du Avancerat (Advanced) i den vänstra delen och klickar på knappen Sökvägar... (File Locations...) längst ner i den högra delen. I Word 2010 hittar du Word-alternativ på menyfliken Arkiv (File) längst till vänster bland menyflikarna.

10
Bestäm dig för vilket e-postprogram du vill använda. Fyll i uppgifterna om användarnamn, lösenord, POP3-server och SMTP-server. Skicka ett testmeddelande till dig själv för att kontrollera att allt fungerar. Det är viktigt att du testar ditt e-postprogram innan du går vidare.

11
Om du använder Outlook 2000 - 2007 som e-postprogram kan du skapa en mapp som heter Outlook på enhet D. I vanliga fall lagrar Outlook e-post, kalender och kontakter i en enda fil med filnamnet Outlook.pst. Om operativsystemet är Windows XP och det aktuella användarkontot heter Standardkonto brukar filen Outlook.pst finnas i mappen

C:\Documents and Settings\Standardkonto\Lokala inställningar (Local settings)\Application Data
\Microsoft\Outlook

I Windows Vista och 7 brukar filen Outlook.pst finnas i mappen

C:\Användare (Users)\Standardkonto\AppData\Local\Microsoft\Outlook

Om du vill veta var filen finns kan du klicka på Datafilshantering... (Data File Management...) på menyn Arkiv (File) i Outlooks huvudfönster. I Outlook 2010 klickar du istället på Kontoinställningar (Account Settings) på menyfliken Arkiv (File) och väljer fliken Datafiler (Data Files).

Se till att Outlook inte är igång och flytta filen till mappen D:\Outlook. När du sedan startar Outlook kommer programmet att fråga efter och lära sig filens nya placering.

Starta om Outlook och kontrollera att programmet fungerar.

Om du använder Outlook 2010 kan du hoppa över denna punkt. Har du följt instruktionerna ovan bör PST-filen redan finnas på enhet D.

12
Om du använder Outlook Express i Windows XP kan du skapa en mapp som heter Outlook Express på enhet D.

Sedan startar du Outlook Express och klickar i tur och ordning på Alternativ... (Options...) på menyn Verktyg (Tools), fliken Underhåll... (Maintenance...) och knappen Mapp... (Store Folder...).

Här anger du att du vill lagra din e-post i mappen D:\Outlook Express.

Starta om Outlook Express och kontrollera att programmet fungerar.

13
Om du använder Outlook Express i Windows XP bör du även flytta din adressbok med alla dina kontakter till enhet D.

För detta ändamål kan du skapa en mapp som heter Adressbok på enhet D.

Till denna mapp kopierar du filen

C:\Documents and Settings\Standardkonto\Application Data\Microsoft\Address Book
\Standardkonto.wab

om det aktuella användarkontot heter Standardkonto.

I Registret i Windows måste man sedan ändra data för strängvärdet

HKEY_CURRENT_USER\Software\Microsoft\WAB\WAB4\Wab File Name\{Standard}

till

"D:\Adressbok\Standardkonto.wab"

om det aktuella användarkontot heter Standardkonto.

Denna ändring kan man göra med Registereditorn. Man kan starta Registereditorn genom att klicka på Kör... på Start-menyn och ge kommandot regedit.

Starta om Outlook Express när ändringen är gjord. Kontrollera att din adressbok fungerar.

14
Om du använder Windows Mail i Windows Vista kan du skapa en mapp som heter Windows Mail på enhet D.

Sedan startar du Windows Mail och klickar i tur och ordning på Alternativ... (Options...) på menyn Verktyg (Tools), fliken Avancerat (Advanced), knappen Underhåll... (Maintenance...) och knappen Mapp... (Store Folder...).

Här anger du att du vill lagra din e-post i mappen D:\Windows Mail.

Starta om Windows Mail och kontrollera att programmet fungerar.

Kontakterna tog vi hand om i punkt 7 ovan.

15
Har du flera användarkonton kan du - om du så önskar - upprepa punkterna 4 - 14 för varje användarkonto och ge varje användarkonto en egen uppsättning av de ovannämnda mapparna på enhet D.

Kontrollera att ditt antivirusprogram är uppdaterat.

Kontrollera att du har hämtat alla viktiga uppdateringar från Microsoft.

Du rekommenderas att stänga av funktionen Systemåterställning på alla partitioner. Denna funktion behövs inte längre. Systemåterställning nås via ikonen System i Kontrollpanelen. I Windows XP finns denna ikon i kategorin Prestanda och underhåll (Performance and Maintenance), som heter System och underhåll (System and Maintenance) i Windows Vista och System och säkerhet (System and Security) i Windows 7.

Starta om datorn och kontrollera ännu en gång att du är helt nöjd.

Defragmentera enhet C och D.

Använd sedan ett lämpligt program för att skapa en image (avbildning) av enhet C. Din image av enhet C sparar du på enhet D. Förslagsvis i en mapp som heter Backup. Det äldsta och mest kända programmet för detta ändamål är Ghost från Symantec.

Bra alternativ till Ghost, för att inte säga bättre, är True Image från Acronis och O&O DiskImage från O&O Software. O&O DiskImage finns i både 32- och 64-bitarsversion. De senaste versionerna av True Image och O&O DiskImage är kompatibla med Windows Vista och 7.

Andra alternativ är Backup & Recovery från Paragon och Reflect från Macrium. Macrium Reflect finns även i en gratisversion.

Nu kan du börja använda din PC! Så fort något krånglar kan du återställa innehållet på enhet C på några minuter med hjälp av din image. Då startar du datorn med en boot-CD och kör True Image, O&O DiskImage eller Ghost därifrån. Ju snabbare hårddisken är, desto snabbare kan du återställa innehållet på enhet C. Windows XP kan återställas på mindre än en minut. (Författarens personliga rekord: 55 sekunder.) Windows XP och Office 2003 på mindre än två minuter. Du behöver inte ens formatera enhet C först. Eftersom dokument, mallar, bilder, musik, filmer, Favoriter, e-post och kontakter alltid finns på enhet D behöver du inte vara rädd att något av detta går förlorat. Om din PC inte har någon CD- eller DVD-enhet kan du aktivera Recovery Manager, ett verktyg som ingår i de senaste versionerna av True Image. Sedan kan du starta Recovery Manager genom att hålla ner funktionstangenten F11 när du startar datorn.

Började Windows bära sig konstigt åt när du installerade ett nytt program? Hjälpte det inte att avinstallera programmet eller gick det inte ens att avinstallera? Glöm det! Återställ rubbet på några minuter!

Har ljudkortet slutat fungera och drivrutinen kommit bort? Glöm det! Återställ rubbet på några minuter!

Blir skärmen blå varenda gång du försöker starta datorn? Glöm det! Återställ rubbet på några minuter!

Har en mask tagit över datorn och startar om den varje minut? Glöm det! Återställ rubbet på några minuter!

Har grannarnas barn ändrat Skrivbordets ikoner och ett okänt antal andra inställningar? Glöm det! Återställ rubbet på några minuter!

Är datorn så seg att det tar ena halvan av dagen att starta den och andra halvan att stänga den? Glöm det! Återställ rubbet på några minuter!

Du börjar fatta nu va?

Att använda en särskild partition för dokument, mallar, bilder, filmer, Favoriter, e-post och kontakter är dessutom bra för säkerheten. Enhet D kan vara en krypterad extern hårddisk som du ansluter med USB-kontakt och låser in i bankfacket när du inte använder datorn. Självklart har du en säkerhetskopia på en likadan hårddisk i kontorets brandsäkra kassaskåp.

Är du mån om ditt privatliv kan du även flytta Internet Explorers cache till enhet D. Denna åtgärd kan dessutom minska fragmenteringen av enhet C. Inställningarna för Internet Explorers cache kan man ändra genom att välja Internet-alternativ... (Internet Options) på menyn Verktyg (Tools). Klicka på knappen Inställningar (Settings) på fliken Allmänt (General) och sedan på knappen Flytta mapp... (Move Folder...). I Windows XP bör man sänka den maximala storleken på Internet Explorers cache till 50 MB. Detta värde är standard i Windows Vista och 7.

Om din dator har två hårddiskar som är lika snabba kan datorn bli snabbare om du flyttar växlingsfilen till en partition på den andra hårddisken. Växlingsfilens inställningar nås via ikonen System i Kontrollpanelen. I Windows XP finns denna ikon i kategorin Prestanda och underhåll (Performance and Maintenance), som heter System och underhåll (System and Maintenance) i Windows Vista och System och säkerhet (System and Security) i Windows 7.

De senaste versionerna av True Image, O&O DiskImage och Ghost kan även bränna din image på en DVD-skiva om du har en DVD-brännare. Om du vill att dessa program ska arbeta så snabbt som möjligt bör du alltid använda filsystemet NTFS.

Lycka till!

Detta är för bra för att vara sant!

Vad är haken?

Det finns ingen hake. Om du har uppdaterat Windows eller ditt antivirusprogram sedan din image skapades kommer du att sakna dessa uppdateringar när du har återställt din dator, men det är ju inte något problem. Samma uppdateringar installeras ju automatiskt på nytt.

Men varför i all världen har inte Microsoft berättat detta för mig?

Fråga Microsoft. Till deras försvar kan man säga att Windows Vista och 7 har underlättat för vanliga människor att använda hårddiskpartitioner på ett vettigt sätt, eftersom diskhanteringsverktyget har förbättrats och systemmapparna är lättare att flytta till en annan partition. Felet är att många nya PC fortfarande levereras med endast en hårddisk med endast en partition. Många vanliga användare har inte kunskapen att ändra på det. Det har du nu!

I Windows 7 behöver man inte använda program som True Image, O&O DiskImage och Ghost. Istället kan man skapa en image av enhet C med hjälp av de inbyggda verktygen i Kontrollpanelen.

Klicka på Säkerhetskopiering och återställning (Backup and Restore) i Kontrollpanelen (Control Panel). Säkerhetskopiering och återställning tillhör kategorin System och säkerhet (System and Security).

Resten är lätt.

Du klickar bara på Skapa en systemavbildning (Create a system image), så visas dialogrutan ovan. Det är bara att följa anvisningarna. I vissa versioner av Windows Vista finns en motsvarande funktion.

Beroende på hur Windows 7 installerades kan det finnas ett alternativ som heter Reparera datorn (Repair Your Computer) bland de avancerade startalternativen, som visas om man håller ner funktionstangenten F8 när Windows 7 ska starta. Alternativet Reparera datorn visar i sin tur dialogrutan Alternativ för systemåterställning (System Recovery Options), där ett av alternativen är Återställning av systemavbildning (System Image Recovery).

Man kan även nå dialogrutan Alternativ för systemåterställning (System Recovery Options) genom att starta datorn med den DVD som användes när Windows 7 installerades. Ett tredje sätt är att använda ERD Commander (se ovan).

IBM PC XT från 1983.
Den första PC:n med hårddisk. Processor: Intel 8088. Arbetsminne: 128 kB. Hårddisk: 10 MB. Diskettenhet som klarar 5¼-tumsdisketter på hela 360 kB. Nypris? 5000! Dollar, alltså.

Microsofts operativsystem för PC

Viktigare utgåvor sedan 1981

FAQ

Fråga 1: Hur kan jag skapa en Startdiskett i Windows 98 eller Windows Me?
Svar: Du behöver en formaterad 1,44 MB 3,5-tumsdiskett. Öppna Kontrollpanelen genom att klicka på Start-knappen, peka på Inställningar på Start-menyn och klicka på Kontrollpanelen på sidomenyn. Dubbelklicka på ikonen Lägg till/ta bort program. Välj fliken Startdiskett. Klicka på knappen Skapa diskett...

Fråga 2: Hur kan jag formatera min hårddisk om jag vill använda Windows 98 eller Windows Me?
Svar: Stäng datorn. Stoppa in den Startdiskett som man kan skapa i Windows 98 eller Windows Me. Starta datorn. När du ser DOS-prompten A:\> skriver du kommandot format c: och trycker på Enter. Följ instruktionerna på bildskärmen.

Fråga 3: Hur gör jag om det blir problem när jag försöker formatera min hårddisk?
Svar: Ta bort befintliga partitioner med kommandot fdisk och skapa en ny. Se fråga 5. När du tar bort en partition raderas alla filer på partitionen. Glöm inte att en ny partition måste formateras innan den kan tas i bruk.

Fråga 4: Hur gör jag om det fortfarande blir problem när jag försöker formatera min hårddisk?
Svar: Orsaken kan vara att du har en boot manager på hårddiskens Master Boot Record. Stäng datorn. Stoppa in den Startdiskett som man kan skapa i Windows 98 eller Windows Me. Starta datorn. När du ser DOS-prompten A:\> skriver du fdisk /mbr och trycker på Enter. Det kan lösa problemet.

Fråga 5: Hur använder jag kommandot fdisk för att ta bort eller skapa nya partitioner?
Svar: Stäng datorn. Stoppa in den Startdiskett som man kan skapa i Windows 98 eller Windows Me. Starta datorn. När du ser DOS-prompten A:\> skriver du fdisk och trycker på Enter. Följ instruktionerna på bildskärmen. När du tar bort en partition raderas alla filer på partitionen. Glöm inte att en ny partition måste formateras innan den kan tas i bruk. Använd inte äldre versioner av fdisk än den som finns i Windows 98! De versioner av fdisk som finns i MS-DOS 2.0 - 6.22 och de olika utgåvorna av Windows 95 har problem med stora hårddiskar.

Fråga 6: Varför kan jag inte skapa en Startdiskett i Windows XP på samma sätt som i Windows 98 och Windows Me?
Svar: I vanliga fall installerar man Windows XP genom att först starta datorn med en Windows XP-CD (vilket förutsätter att startsekvensen är rätt inställd i datorns BIOS). Installationsprogrammet ger dig möjlighet att partitionera och formatera hårddisken. Därför behöver du ingen Startdiskett. När man väl har installerat Windows XP är det meningen att man ska använda verktyget Diskhantering (Disk Management) för att skapa, formatera och ta bort partitioner. Diskhantering finns i konsolen Datorhantering (Computer Management), som nås via ikonen Administrationsverktyg (Administrative Tools) i Kontrollpanelen (Control Panel). Administrationsverktyg tillhör kategorin Prestanda och underhåll (Performance and Maintenance). När man formaterar en diskett i Utforskaren i Windows XP kan man välja att "Skapa en MS-DOS-startdiskett". Denna diskett ger dig inte möjlighet att använda kommandona fdisk och format. Hos Microsoft kan man däremot ladda ner sex särskilda Startdisketter för Windows XP. Dessa disketter kan användas när man installerar Windows XP på en dator utan CD- eller DVD-enhet.

Fråga 7: Kan man använda en Startdiskett från Windows 98 eller Windows Me när man installerar Windows XP?
Svar: Visst kan man det, men installationen tar längre tid. Kopieringen av filer från CD-skivan till hårddisken går långsammare. (Detta problem kan åtgärdas med kommandot smartdrv om man kompletterar Startdisketten med filen smartdrv.exe. I Windows 98 och Windows Me brukar denna fil finnas i mappen C:\Windows\Command.) När du ser DOS-prompten A:\> skriver du kommandot e: och trycker på Enter, om enhet E är den CD- eller DVD-enhet som du har CD-skivan i. När du ser DOS-prompten E:\> skriver du kommandot cd i386 och trycker på Enter. När du ser DOS-prompten E:\I386> skriver du kommandot winnt och trycker på Enter, så startar installationsprogrammet.

Fråga 8: Varför får jag motsägelsefulla uppgifter om lagringsutrymme?
Svar: Lagringsutrymme kan mätas binärt eller decimalt. 6 320 000 000 byte är egentligen inte 6,32 GB, som det blir om man räknar decimalt, utan 6 320 000 000 / (1024 x 1024 x 1024) GB, vilket är lika med 5,89 GB om man avrundar. Eftersom det låter mera när man räknar decimalt brukar utrymmet anges decimalt i reklamen. Våra vanliga 3,5-tumsdisketter påstås rymma 1,44 MB. I verkligheten rymmer de 1 457 664 byte, vilket blir 1,46 MB decimalt och 1,39 MB binärt om man avrundar. Att tillverkarna ändå valde att skriva 1,44 MB berodde på att de ville poängtera att disketterna rymmer dubbelt så mycket som de äldre disketterna på 720 kB. Varför Utforskaren i Windows avrundar till 1,38 MB får du fråga Microsoft om.

Fråga 9: Jag har en PC från mitten av 90-talet. Hårddisken hade så lite lagringsutrymme, så jag köpte en på 200 GB istället. Varför fungerar den inte?
Svar: I mitten av 90-talet började man tillverka PC med ny teknik som gjorde det möjligt att använda hårddiskar över 504 MB (528 MB decimalt), vilket inte var möjligt tidigare. Din PC är kanske inte utrustad med den tekniken. Även om den är det kan det hända att stora hårddiskar inte går att använda. Under andra hälften av 90-talet fanns det en begränsning i datorns BIOS (Basic Input Output System). Denna begränsning förhindrade användning av hårddiskar över 7,88 GB (i vissa PC 7,38 GB). Vissa BIOS från åren 1996 - 1998 kunde även få problem med hårddiskar över 1,97 GB, 3,04 GB, 3,05 GB, 3,94 GB eller 31,5 GB. Först under 1999 började man utrusta PC med BIOS som inte hade någon av dessa begränsningar. Ända sedan 1986 har de allra flesta hårddiskar kommunicerat med PC via ett gränssnitt som heter ATA. I reklamen kallas det ofta IDE eller EIDE. Nyare versioner av ATA-gränssnittet använder 48-bitarsadressering av hårddisken istället för 28-bitarsadressering, vilket höjer den teoretiska gränsen för hårddiskens storlek från 137 GB till 144 miljoner GB. Om man vill använda 48-bitarsadressering och hårddiskar som är större än 137 GB bör man i första hand välja Windows XP (med Service Pack 1, 2 eller 3), Vista eller 7. Man kan även välja Windows 2000 (med Service Pack 3 eller 4), men då måste man göra en ändring i Registret i Windows. Denna ändring kan man lätt fixa med det lilla programmet EnableBigLBA. Under vissa förutsättningar kan även Windows 98 och Me klara 48-bitarsadressering och hårddiskar som är större än 137 GB, men om hårdvaran duger är det bättre att uppgradera till Windows XP eller 7. Windows 95 klarar inte större hårddiskar än 29,8 GB. Se 48bitLBA.com för mera information.

Fråga 10: Kan man verkligen bestämma klusterstorleken själv när man använder filsystemet NTFS?
Svar: Ja, inom vissa bestämda gränser. För vanliga användare är det bättre att låta bli.

Fråga 11: Hur kan jag konvertera en FAT16- eller FAT32-partition till NTFS i Windows 2000 eller Windows XP?
Svar: Först startar man Kommandotolken. När man väljer Program på Start-menyn och pekar på Tillbehör brukar man se en genväg till Kommandotolken. Gäller det enhet D skriver du convert d: /fs:ntfs i Kommandotolken och trycker på Enter. När det gäller enhet C kommer själva konverteringen att genomföras vid nästa omstart. Det fungerar på samma sätt vid konvertering från FAT16 till NTFS när man kör Windows NT 4.0. Man kan inte konvertera från NTFS till FAT16 eller FAT32, om man inte använder program som PartitionMagic.

Fråga 12: Jag har en FAT16-partition på 300 MB som jag vill konvertera till FAT32 med hjälp av programmet Konverteraren i Windows 98. Varför får jag beskedet att partitionen är för liten?
Svar: Därför att programmet Konverterareren i Windows 98 inte kan konvertera mindre partitioner än 512 MB. Använd program som PartitionMagic eller Disk Director Suite istället.

Copyright © Mats Hindhede 2000 - 2011. All rights reserved.